sjuk igen

IGEN. fast sist var det ju ett halvår så att ska väl inte klaga. Känns inte så illa ändå? är inte så rastlös, har rensat kylskåpet, börjat fixa med bokhyllan och börjat virka mormorsrutor. Messade min chef och sa att jag skulle vara hemma imorgon också och hon sa: "har du sett att det händer saker?" hehehe, tycker det var kul, läser jobbmailen slaviskt, vill ha KOLL som om det hjälper.

Har också bestämt mig IGEN för att fejka mer säkerhet, låtsas vara mer kompetent än jag känner mig. Framstå som mer kompetent. Men det är sååå svååårt. Inbillar mig att jag är *ärlig* och *prestigelös* men egentligen är jag bara osäker, rädd att göra nån besviken, rädd att göra fel. Nån sorts försvarsmekanism som inte är bra för nån, inte för mig, inte för mina kollegor som ändå måste kunna lita på att jag klarar av mitt jobb. MEN HUR GÖR MAN. 

men annars är jag så trött på allt så det finns inte, vill bara att allt ska vara som vanligt

söndagkväll

tycker att det enda jag gör är att jobba ändå ligger jag tydligen på sju timmar minus i flexen. Känns orättvist?! när andra jobbar mkt har det plötsligt 20+, fattar inte när jag inte jobbar.

problemet är väl att jag TÄNKER på jobbet hela tiden, därför känns det som om jag jobbar jämt men egentligen slirar jag ju in sent och tar tillfället i akt och går hem tidigt så ofta jag kan.

Så fort jag börjar skriva om livet blir jag genast så "vad är livet?" "vad är meningen?" "vad håller jag på med?" osv. Borde skriva mer om annat, skriva om politik, filosofi, då kanske jag skulle förstå livet bättre utan att behöva tänka på det. 

 *kloka ord*

imorgon ska jag jobba igen.

And when she talked about the fall I thought she talked about a season

Tiden går aldrig så frustrerande segt som under ett helgpass i biblioteket. Det knappt någon som vill ha hjälp, väldigt få som överhuvudtaget kommer in. Jag har ont i huvudet, vill hem till min soffa, min tv. Åt inte tillräckligt med frukost. Det är 2 timmar och 20 minuter kvar på passet, ännu längre tills bussen går.

Kämpar fortfarande så in i helvete för att komma över V och när vi chattade i veckan kunde jag inte låta bli att skriva massor, försöka förklara, försöka PRATA OM DET. Fattar inte vad som får mig att hålla på så. Fattar inte vad jag tror det kommer leda till förutom att jag förstör ännu mer och får honom att tycka att jag är svinjobbig. Även om det är han som är den som har gjort fel och gör fel så är det jag som skäms och mår skit.

Jaja, att helt radera honom från hjärnan kommer ju knappast gå på ett kick så det enda jag kan göra är att fortsätta med livet som om han inte existerade. Försöka hitta på saker som känns meningsfulla och distraherar mig från att ständigt tänka på honom.

Så därför kommer en lista på sånt jag vill göra i höst :)

- Träna. Gå 15000 steg per dag, gymmet två gånger i veckan, göra övningar hemma. Bli stark, bli lugn i huvudet. Kanske spela volleyboll

- Sy kläder. Känns motigt för det blir aldrig bra.. men vill bli bättre. Kanske gå en till kurs.

- Läsa på mer om politik. Har börjar prenumerera på Flamman, ska bli bättre på att lyssna på poddar, gå på föredrag osv. Få lite koll på grejer helt enkelt.

- Söka andra jobb. För att komma bort från min nuvarande jobbsituation med delad tjänst. Kanske också försöka gå in mer för mitt nuvarande jobb. Sköta det bättre. Inte för att jag gör det dåligt nu och jag har inte lust att slita ut mig men bara ta det mer på allvar. Märker att det blir roligare och lättare när jag har saker att göra som känns vettiga och som är lite uppstyrda. Plus att då finns det större chans för mig att flytta mig inom organisationen.

- Bada, bada, bada. Vid bryggorna så länge det går, och sen på Kallis.

- Inreda mer. Iofs är jag ju sämst på detta.. Men köpa fler växter, hitta grejer på Marketplace och loppis. En ny matta, gardiner, bara göra det mysigt. Det borde jag klara.

Känner mig inte så pepp på att gå ut och vara dekadent?! Eller äsch, det är så klart det är kul att gå ut och ta ett par öl men vill vara hemma eller utomhus mycket. Pyssla, vara kreativ, läsa. Gå upp tidigt om morgonen, insupa den klara luften.. Kanske en höstkänsla? Eller bara ett tillfälligt humör.

Två timmar kvar nu.....

 

problem just nu

läste en bok om att hantera sin ångest genom att fråga sig själv om man har några problem just nu. Vad är fel på just den här stunden?

det som är fel i just den här stunden är att jag är hungrig. Men annars har jag just nu inga problem.

Rätt skönt?

gud vad jag älskar när den typen av enkla, banala sanningar hjälper.

Sommarn snöar bort

Försvinner sommaren medan jag sitter inne och tittar på deckarserier och äter popcorn? Alla dessa kvällar som kom och gick. Samtidigt är det det enda jag vill, det enda jag orkar. Jag är inte ledsen, bara trött och vagt likgiltigt. Tänker på att jag inte orkar med min jobbsituation i höst men vet inte vad jag ska göra åt den. Förutom att kolla platsbanken flera gånger per dag.

Otroligt handlingskraftigt.

Men det är allt jag orkar förutom att titta på dåliga deckare.

Ytterligare en karantän i livet

Jag målar sovrummet, städar lägenheten, försöker få dagarna och timmarna att gå. Tror att jag ska gå ner i deppigheten men det gör jag inte. Jag lyckas upprätthålla nån sorts aktivitet så att jag inte hamnar gråtandes framför en dålig tv-serie. På kvällen syr jag en kjol och allt känns bra förutom att jag inte vet om jag ska behålla fickorna på den eller inte och jag orkar inte fatta några beslut.

Jag skickar en bild på min och min grannes röda flaggor och han svarar med en bild på falafelstället utanför min lägenhet. Vi skriver lite sen missförstår vi varandra och är tvungna att förklara och reda ut. När han cyklar hem på natten skriver han att allt är lite weird med vår chattrelation. Jag håller med för allt är lite weird med vår chattrelation.

På morgonen har han skrivit igen, kanske för att släta över. Vi skriver, jag skickar bilder på hur sovrummet blev och på vad jag gör. Vi skriver och sen blir han tyst. Jag väntar otåligt på att han ska säga något, jag vet inte ens om jag vill prata med honom, vill bara få en bekräftelse på att han inte har tröttnat på mig. Det känns som ett ständigt överhängande hot, att han ska tröttna, att han ska sluta tycka att det är roligt. Jag vet inte vad jag vill, om jag håller på att tröttna, om jag har slutat tycka det är roligt, kanske har jag det. Men ändå kliar det i mig av rastlöshet och frustration när jag tittar på mobilen och det inte finns några nya meddelanden.

Jag fixar sovrummet, flyttar möbler mellan rum, försöker tänka på annat. Jag vet att jag måste sluta innan det går för långt, jag vet bara inte hur.

Det goda humöret

Idag är jag glad. Har varit glad i flera dagar. Urless och vansinnigt arg på coronan förstås, igår pratade jag med min syster som grät för att dom förmodligen inte kommer kunna åka till Libanon i sommar. Hennes mans föräldrar får inte träffa sitt nyaste lilla barnbarn. Dessutom skulle de förlora 13 000 kronor. Hon var rätt knäckt. Och jag förstår henne!! Mina egna problem med att bara få 80% av lönen för att jag måste sjukskriva mig för förkylningar, att det sociala livet är på paus, att jag blir rastlös, att jag inte får åka hem till påsk känns som petitesser i jämförelse hur många andra har det.

Och dessutom är jag rätt glad! Min årliga vårdepression har inte gett sig till känna särskilt mycket. Kanske för att jag slipper den sociala paniken som våren alltid innebär. Att vara ensam hemma en solig lördagskväll är inte längre något konstigt utan, tvärtom, det är påbjudet. Skönt att få vara hemma och pyssla utan att känna att man är ensammast i världen. Ikväll ska jag sy något av ett gammalt påslakan, längtar redan.

Dessutom ska jag lyssna på politiska poddar. Det är nu det händer, det är nu jag skaffar mig en ideologi! Det kommer bli härligt!! Eller så kommer det bara bli något jag måste leva upp till.

Karantänen

Jag känner hur jag blir ledsnare och ledsnare, krymper ihop, orkar ingenting. Sitta ensam i lägenheten en gång till, att inte få gå till jobbet, gå till Kallis, handla, gå på gymmet, det gör mig sakta men säkert tokig. Och då är det en ganska liten tröst att det är likadant för många andra..

Men ja, jag vet, jag är inte ensam om att vara ensam.

Hela helgen har jag gått runt och väntat på att må bättre så att jag kan börja fungera normalt igen. Men på söndagskvällen insåg jag att halsontet inte kommer gå över så skickade de nödvändiga mailen och sen när jag ändå höll på avbokade jag påskresan. Efter det kändes det rätt skönt, att velandet var över. Den känslan höll inte i sig så länge. Nu är klockan bara 12 och jag är redan helt slut av alla känslor. Går runt och väntar på att folk ska svara på mina meddelanden, längtar efter mänsklig kontakt och när ingen hör av sig och ingen svarar så tror jag att alla hatar mig vilket ju inte är helt ovanligt för mig men nu är det mycket värre.

För mycket grubblerier! Ja, jag vet att jag borde göra något, men jag orkar inte. 

SOLEN, LIVET, SKUGGAN

Ännu en corona-dag.

Jag är jour på jobbet, min chef ringer klockan 9 när jag går till bussen och frågar om jag kan jobba till 19. Kan och kan, jag måste om du frågar, men det säger jag inte.

Vi åker på utflykt på morgonen när biblioteket är stängt, till ett annat bibliotek, alla vill följa med så vi sätter oss fyra stycken i min kollegas bil och känner oss fria. Jag känner mig som ett barn på utflykt.

Efter lunchen är vi bara två på kontoret och jag läser en bok som får mig att gråta. Jag går och sätter mig i dörröppningen till brandtrappan där solen ligger på så att jag slipper bli tröstad.

Jag frågar min kollega om hon vill ha kaffe och hon säger att hon just skulle sätta på, jag räknar upp oss som är här: "Christina, Rolf och du och jag, jag sätter på åtta koppar!"

Medan kaffet brygger ringer jag min mamma, vi pratar med varandra nästan varje dag nuförtiden. I tjugo minuter pratar vi och sen tar jag en kopp kaffe och boken och sätter mig i solen igen.

Jag läser inte, jag sitter med boken i handen och dricker upp kaffet långsamt. Plötsligt har jag drabbats av samhörigheten. Jag hör ihop med de här människorna i det här huset som jag sätter på kaffet till varje dag, jag hör ihop med min mamma, jag hör ihop med allihop. Den banalaste av insikter men den som är svårast att få fatt i.

Plötsligt vill jag hålla om någon, vem som helst, allihop, säga att jag förstår hur det är, jag förstår också hur det är att göra sitt bästa, att försöka så gott det går.

Jag vill åka ut någonstans, ensam, blunda mot solen och låta insikten sjunka in så att den den här gången inte försvinner. Såhär vill jag alltid känna.

karantänen

allt man skulle göra när man hade tid

allt man inte gör när man faktiskt har tid

men lite har jag gjort under karantänen:

- planterat om mina plantor och planterat nya
- städat balkongen (fast det gjorde jag före omplanteringen dumt nog så nu är det jord all over the place igen)
- satt upp hyllor i köket och satt upp en tavla lite bättre
- hängt upp två amplar i köksfönstret (det blev inte så fint tbh men fick ett hum om hur jag vill ha det)

Ja.. det var väl det.. inte så imponerande.. men ändå.. bättre än inget!!
Det här tänker jag att jag ska göra under min fortsatta karantän:

- sy något
- plugga arabiska
- göra något på min kurs
- läsa en bok?!
- frosta av frysen och städa kylskåpet
- skriva poesi kanske

det här kommer jag göra:

- se massa tv-serier
- ligga i sängen och stirra i taket

Men jag ska inte klaga!! skämdes oändligt när jag hade tryckt "send" på ett klagigt och självömkande mail till kollega.. det är inte mig det är synd osv osv! bara lite..

söndagsångest

jag vet inte varför jag inte är gladare än vad jag är, men jag är så trött på den här dagliga kampen för att hålla ledsnaden på avstånd.

alla ansträngningar jag gör, ser till att äta, sova, börjar träna, försöker ta reda på vad jag tror jag kommer må bra av och sen göra dom.

alla resonemang jag har i huvudet, går det att resonera sig glad?

kan jag inte bara få vara glad? utan att behöva göra knut på mig själv.

kan jag inte bara få känna att det finns en mening med allt? utan att konstant behöva ägna mig åt att hitta den.

tröttheten

vilken totalt bortkastad dag jag har haft idag?! Och helgdag till på köpet?

masade mig upp ur sängen 10 men var så trött att jag var tvungen att lägga mig igen vid 11 och sov bort ett par timmar. tvingade mig själv att gå upp och gå ut, gick och köpte underkläder och strumpbyxor (så tråkiga inköp!), gick hem och åt mat framför en tråkig film. Sen var jag så trött att jag gick och la mig igen och sov ett par timmar till..

VERKLIGEN VÄRT!

skoja

Och nu är dagen nästan slut och jag har inte gjort något vettigt eller roligt. Då är det ju bra att jag inte kommer kunna sova inatt!!! :(

tycker också det är obehagligt när trötthet bara slår ner en sådär, har sovit okej hela veckan tror jag, är inte sjuk, bara jättejättejättetrött.

Är övertygad om att jag har hjärntumör eller nåt.

inredning och sånt

Ikväll städade jag hela min lägenhet. Varje gång jag gör det tänker jag alltid att jag borde göra det mycket mycket oftare för det blir så mysigt. Men sen glömmer jag det på något sätt... Och så går det 2-3 veckor innan jag orkar städa igen.

Jaja, nu är det supermysigt!! Njuter nu med tända ljus, grönsaksstavar, dipp och Seinfeld som går i bakgrunden.. Googlar inredningsprylar.

Är också glad för att jag har köpt 3 möbler och 1 lampa idag. En byrå, en hylla, ett nattduksbord. Det var härligt! Måste köpa ett tyg att ha för att dölja sopsorteringen i köket och ett tyg för att klä lampan jag köpte. Kanske samma tyg?? Vill ha ett bladmönstrat tror jag.. Nåt från Afroart. Synd att det är så dyr frakt, drar mig för att beställa.

Mitt hem, min borg eller nåt. Har ångest halva tiden för att det är så fult, halva tiden tycker jag det är mysigt och bra.

en onsdag mitt i veckan mitt i livet mitt i tristessen

Vet redan att det här är en sådan dag jag inte kommer få något vettigt gjort på jobbet. Onsdagar är en svår dag, mittemellan allt och svår att få grepp om. Jag är glad att jag hade ett möte på morgonen för då kan jag iallafall checka av något.

Kollar min att göra-lista för dagen och allt känns oöverstigligt även om det inte är några svåra grejer: förbereda quiz, göra pyssellåda, skriva protokoll, bjuda in till ett möte. Men ändå.. orkar inget, orkar inte tänka. Har huvudvärk.

Eftersom ordföranden i fackstyrelsen med största sannolikhet ska sluta diskuterade vi på mötet i morse om hur det blir med styrelsen. Han gör så mycket och han gör det så bra att det kommer bli svårt utan honom. Så vad ska vi göra? Vi pratade om att vi borde plocka in någon extra i styrelsen med driv. Började tänka på hur jag själv verkligen saknar driv. Iallafall i fackliga frågor. Jag tycker det är viktigt, men har inget större intresse för det. Saknar naturlig fallenhet, är för impulsstyrd, jobbar mer på känsla och spontanitet (vilket förstås kan vara en styrka men inte i det här sammanhanget). Känner mig oförmögen att sätta mig in i regler, avtal och direktiv eftersom det inte intresserar mig.

Vad gör jag här? 

Tänkte jag.

Men jag är ju där för att det är lärorikt att pröva på och jag fortsatte ett år till för jag inte vill återupprepa gamla mönster och sluta vid minsta motgång. Nu vet jag. Jag tycker inte det är stimulerande och jag är inte mer än hyfsad på det. Nästa år slutar jag med gott samvete. Fram till dess ska jag jobba på bättre självförtroende så att jag vågar gå in med större övertygelse när det behövs.

Och styrelsen kommer klara sig utan honom.

Kommer jag klara mig utan honom? Kommer jag klara mig utan min avståndsförälskelse som förgyller jobbveckorna? Kommer jag klara mig utan att bli oresonligt glad över ett mail från honom? Kommer jag klara mig utan att förstulet få studera hans skrattrynkor när han ler? (dom är vid det här laget inpräntade på hornhinnan).

JA DET KOMMER JAG FÖR JAG KAN INTE HÅLLA PÅ SÅHÄR OCH BLI KÄR I NÅGON SOM ÄR OTILLGÄNGLIG SOM JAG VET ÄR OTILLGÄNGLIG SOM JAG EVENTUELLT INTE ENS VILL HA!?

Men lite tråkigare kommer det bli...

åt helvete med himlen

jag har ont i huvudet
känner mig korkad och dum, knäpp

tänker att jag ska skärpa mig men det är svårt? Det är ju inte mitt fel att jag är som jag är..

vill komma på ett sätt att magiskt bli NORMAL och BRA

vill också att någon skulle komma hit och inreda min lägenhet. 

Idag bäddade jag sängen och diskade direkt efter middagen. Kanske är det sån jag ska vara nu. Jag hoppas det. Kanske ska börja med att gå och lägga mig nu.

idag kom den första tomatplantan upp, det var det bästa som hänt idag.

Balkongplaner

Det är så kul att göra planer därför bestämde jag mig för att skriva ner mina planer för balkongen också! Har börjat sätta lite frön som förberedelse, ska verkligen försöka fylla balkongen med växter i år! Göra det trevligt att sitta där ute.

Men först och främst, möblering! Hade två stolar förra året och det funkade ju, men egentligen är det mkt trevligare med en soffa. Tror jag vill ha nån typ av rottingsoffa så att det inte blir för tung, typ denna från Ikea. Håller ögonen öppna på second hand och blocket men hittills har inget dykt upp tyvärr. Ska testsitta och se hur skön den här. Ska också införskaffa hyllor att ha växter på som kan stå runtom väggarna så att de kommer upp lite. Vid kortsidan ska jag ha en spaljé för klätterväxter, kanske bygga en liten bänk av trä att ställa krukor på? Det vore fint tror jag! Har också ett par piedestaler men vill ha fler. Vill också hänga upp amplar men vet inte hur jag ska sätta fast dom i taket, vågar jag borra? Kanske införskaffa nån typ av brickbord också, vill nog inte ha ett stort soffbord som jag hade förra året, det tar för mycket plats. Ev en matta också!!

Har också fått ärva två stolar och bord av vänner som jag tänkte ha i ena änden om det går. Perfekt om man vill typ sitta och äta eller använda dator. Troor att det får plats. Ska nog ställa ut ett par lampor, kanske köpa en ljusslinga. Gjorde ett försök att måla hur jag vill ha det och jag vet inte... Men ja, det är bra att ha en plan iaf?

Nu över till det roligare: odling och växter!!

Först det ätbara. Har sått busktomater, hoppas att de tar sig och blir plantor, tänker att jag ska ha fyra-fem stycken i stora hinkar, vi får se hur det blir. Sådde också smultron, ett par stora krukor med smultron vore fint så jag hoppas verkligen de tar sig. Har sått persilja och tänkte plantera ut lite fler örter är ju väldigt lätt att köpa i butik och sen sätta i större krukor.

Försådde också passionsblomma, lavendel och blomkrasse. Vill nog även ha en kaprifol (måste kolla hur man gör med det). Tänker att passionsblomman, krassen och kaprifolen ska stå i krukor på bänken vid kortändan och klättra upp för en spaljé. Om det inte blir för trångt. Kanske kan jag ha krassen i ett annat hörn och stötta den med pinnar eller nåt.

Sen har jag förstås mina vanliga krukväxter som får flytta ut sen. Var lite inne på potatis och grönkål också men jag vet inte, vill inte ta mig vatten över huvudet plus att allt måste ju få plats! Här nedanför är min målbild. Kaprifol och pyjamas, så mysigt. Måste nog sy en randig pyjamas!!