en onsdag mitt i veckan mitt i livet mitt i tristessen

Vet redan att det här är en sådan dag jag inte kommer få något vettigt gjort på jobbet. Onsdagar är en svår dag, mittemellan allt och svår att få grepp om. Jag är glad att jag hade ett möte på morgonen för då kan jag iallafall checka av något.

Kollar min att göra-lista för dagen och allt känns oöverstigligt även om det inte är några svåra grejer: förbereda quiz, göra pyssellåda, skriva protokoll, bjuda in till ett möte. Men ändå.. orkar inget, orkar inte tänka. Har huvudvärk.

Eftersom ordföranden i fackstyrelsen med största sannolikhet ska sluta diskuterade vi på mötet i morse om hur det blir med styrelsen. Han gör så mycket och han gör det så bra att det kommer bli svårt utan honom. Så vad ska vi göra? Vi pratade om att vi borde plocka in någon extra i styrelsen med driv. Började tänka på hur jag själv verkligen saknar driv. Iallafall i fackliga frågor. Jag tycker det är viktigt, men har inget större intresse för det. Saknar naturlig fallenhet, är för impulsstyrd, jobbar mer på känsla och spontanitet (vilket förstås kan vara en styrka men inte i det här sammanhanget). Känner mig oförmögen att sätta mig in i regler, avtal och direktiv eftersom det inte intresserar mig.

Vad gör jag här? 

Tänkte jag.

Men jag är ju där för att det är lärorikt att pröva på och jag fortsatte ett år till för jag inte vill återupprepa gamla mönster och sluta vid minsta motgång. Nu vet jag. Jag tycker inte det är stimulerande och jag är inte mer än hyfsad på det. Nästa år slutar jag med gott samvete. Fram till dess ska jag jobba på bättre självförtroende så att jag vågar gå in med större övertygelse när det behövs.

Och styrelsen kommer klara sig utan honom.

Kommer jag klara mig utan honom? Kommer jag klara mig utan min avståndsförälskelse som förgyller jobbveckorna? Kommer jag klara mig utan att bli oresonligt glad över ett mail från honom? Kommer jag klara mig utan att förstulet få studera hans skrattrynkor när han ler? (dom är vid det här laget inpräntade på hornhinnan).

JA DET KOMMER JAG FÖR JAG KAN INTE HÅLLA PÅ SÅHÄR OCH BLI KÄR I NÅGON SOM ÄR OTILLGÄNGLIG SOM JAG VET ÄR OTILLGÄNGLIG SOM JAG EVENTUELLT INTE ENS VILL HA!?

Men lite tråkigare kommer det bli...