DET GLADA 20-TALET

          
tjatet om nyårslöften, det blir man väl trött på rätt snabbt? Men SÅKLART har jag nyårslöften, föresatser, önskningar eller något ditåt.

men kräver inte alltför mycket av dom.

Grejen är att 2019 var ett så kanonår för mig att vad som än händer 2020 kommer jag ta det med lugn och ro (famous last words ev?!).

inget speciellt hände 2019 men allt hände. Jag mår bra nu. börjar gråta av att bara skriva det för det känns faktiskt helt fantastiskt. Snälla gode Gud och universum låt det få vara såhär ett tag nu.

iaf.


NYÅRSLÖFTEN 2020

Konsumera mindre, spara mer pengar.
vill sluta lägga tid och pengar på onödig konsumtion. Vill få det ur skallen att konsumtion ska göra mig lycklig, vill också ha mer pengar över till det som faktiskt gör mig lycklig, dvs resor till kul ställen och till min familj. Alltså inte typ BALI men en helg i Berlin och kanske åka på Astrid Lindgrens värld med Elsa och John, det vore jättefint!! Åka till Berlin är också ett löfte.

Mindre kvantitet, mer kvalitet
pretentiöst löfte men vill se mindre skräp på tv och mer bra film. i detta syfte har jag skrivit ner 20 filmer jag vill se på 20 lappar och lagt i en burk och tänker att jag ska dra en film lite då och då istället för att fastna framför ett Poirot-avsnitt som jag sett fem gånger innan. Vill starta filmklubb också. Vill läsa klart böcker istället för att tusen halvlästa böcker i högar hemma och på jobbet.

Mindre yta, mer andlighet
Otroligt vagt?? men jag tror jag själv fattar exakt vad jag menar så låter det vara så.

29 december 2019

Sitter på tåget på väg hem och känner samma sak som efter varje ledighet: varför har jag inte gjort det jag velat göra? varit ute mer, läst mer, pluggat mer.. Varför har jag tittat på tv, scrollat, sovit?

måste börja med tightare planering.

sa hej till en bekant som åker samma tåg, vi gick i samma årskurs på gymnasiet. Hon åker hem med man och barn och jag ensam. det gör mig ledsen. Jag hade också velat ha det så och det är inte så och jag vet att livet är mer än så, och jag vet att mitt liv är bra ändå. Men ändå och det är väl okej att vara ledsen ibland för att saker inte blev som jag ville att de skulle bli.

jaja.

kan ju njuta av att de måste stå och trösta sitt barn medan jag kan dricka kaffe och läsa en tung bok. Eller det ska jag göra snart iaf. när jag har slutat scrolla.

ALLT ÄR FRID

Har en så odramatisk jul. allt är lugnt.. har inte gråtit på grund av rördhet eller på grund av lessnad. Har kanske ändå blivit bättre på att distansera mig från känslor? (låter ju som att jag blivit lobotomerad? men det har jag inte! känner mkt, men känner mig mest glad och lugn och det är otroligt skönt).

nära på att gråta av rördhet när jag och John gick på mässa idag och när prästen bad barnen komma fram var det bara han som gjorde det. Så stod han helt rakryggad där framme och hjälpte till att tända alla fyra ljusen, öppna en lucka i en julkalender och hjälpa prästen att veckla fram bilden som låg därinne. Så otroligt allvarlig min. min älskade lilla unge.

sen nu på kvällen slog han sin syster tre gånger i minuten och drog sin mamma i håret så att hon hade ont långt efter. tror aldrig jag har träffat en unge som är mer djävul/ängel. Älskar honom vettlöst.

sover i samma säng som Elsa och varje natt lägger jag henne längst bort i sängen från mig och under natten rullar hon närmare och närmare min sida tills jag lagom till uppvakning är helt inträngd i hörnet. Perfekt för det är ingen idé att ligga och dra sig utan jag kommer upp i hyfsad tid. Ngt jag mår otrrroligt bra av, tråkigt att va en sån som på två sekunder förvandlas till en tonåring i fråga om vanor vid ledighet och tråkigt att va en sån som mår sämst av att vara sådan.

Livet såg ut som ett tåg

klarar verkligen inte av människor som tror att dom är smartare än vad dom är!!!

Som typ ska ha en hot take på ngt och så är det inte en hot take utan bara helt meningslöst?

alltid killar.

:)

hällde te i min termosmugg inför tågresan och var supernöjd med mitt fantastiska tilltag men glömde det självklara: det går inte att dricka te ur en termos som det har varit kaffe i

Jag åker tåg, nån lyssnar på musik utan hörlurar fast klockan är kvart i tolv. Man orkar inte ens längre säga till.

idag kom jag på att jag måste sluta skriva så många utropstecken och frågetecken och smileys i mina messkonversationer.

"herregud?!! skojar du?? vad roligt!!! :))))"

autentiskt meddelande från mig. Eller nä, men kunde varit, varje överflödigt utropstecken eller frågetecken eller smiley skickar en signal till min hjärna som gör mig till en uppskruvad leksak och så blir jag helt spänd och får ont i huvudet.

så ok, hädanefter, färre utropstecken och frågetecken och smileys. Tror att jag skulle må bra av att inte skriva alls faktiskt. alltså, gillar ju att ha kontakt med folk men blir också otrrroligt nervig.

PRIVILEGIER

varför blir jag alltid irriterad när folk sätter igång att ifrågasätta sina privilegier? Kanske för att folk gör det på ett så outhärdligt självmedvetet och självförhärligande sätt? Till exempel den här texten av Kent Wisti i DN om den omdebatterade altartavlan i Malmö där han bland annat skriver: "Jag och Joel Halldorf är båda cisheteromän och som jag förstått det tämligen nöjda med det och de privilegier detta för med sig. Inte minst privilegiet av tolkningsföreträde."

så extremt självbelåtet? blir bara irriterade på sättet han närmar sig frågan? Som att, för att han är ÖDMJUK nog att ERKÄNNA sina privilegier, plötsligt har tolkningsföreträde i debatten?

det här var mindre samma samma än jag trodde men jaja, bear with me. Moa Martinsson skrev en gång: Men du skall inte alltför ofta utsätta dig för att be om ursäkt eller förlåtelse. Det kan så lätt bli en vana. Den som ofta ber om förlåtelse gör ofta orätt.

Blev påmind om det citatet en period i livet när jag hade blivit exakt så, var vidrig, bad om förlåtelse, vad vidrig igen, bad om förlåtelse osv. Har nästan slutat be om förlåtelse eller ursäkt efter det, istället skäms jag ordentligt och försöker bli bättre (HAHA vem är det nu som är självgod?!). Men tror att skam funkar för att göra en till en bättre person? det är ju supereffektivt, och förlåtelse och ursäkter tar bort skammen för snabbt.

tänker att det är samma med privilegier, att man kanske inte ska tjata om dom så mkt för det blir lätt att man tror att det är ok att utnyttja dom. Det kanske är bättre att hålla käft och försöka leva på ett sätt som inte är så priviligierat? Och skämmas i tysthet.

NÄSTA STEG

Problemet med att inte ha barn är att det inte finns någon framåtrörelse. Barnfamiljer har alltid ett nästa steg: föda barn, uppfostra barn, flytta till något större för barnens skull, se till att barnen mår bra, inreda barnrum, tonårsrum, hjälpa barnen att flytta hemifrån, hälsa på dom, ta emot när dom kommer och hälsar på, köpa en stuga så hela familjen kan samlas, ta hand om barnbarnen osv osv i ett helt liv.

Inte så mkt att dom får en högre mening med livet (det kanske dom får också, vad vet jag) men just att dom har ett nästa steg hela tiden.

lite samma om man har en partner, "vi köper något ihop"!

eller kanske om man har en karriär.

MEN JAG HAR INGET NÄSTA STEG.

det var det jag ville ha sagt. Jag har inte partner, barn, karriär så vad är min framåtrörelse? personlig utveckling är så vagt?! vad är mitt nästa steg?? tänker mkt på det. Planerar lite in en utomlandsvistelse om ngt år men det är ju liksom inte en framåtrörelse utan mer bara en grej på sidan av.

I KNOW MYSELF AND THINKING DOESN'T WORK

Gick på konsert, ensam, kom alldeles för tidigt så stod och försökte se oberörd ut, ensam, i typ tre timmar, ensam. Inte så kul. själva konserten var bra! Så ska ej klaga, kunde exakt en låt, men det var bra!! och det är ju kul att konserter kan vara ett sätt att upptäcka musik och inte bara se sådant man redan älskar, typ pixies och jakob hellman som är de två andra jag sett i år.

synd att jag är så ocool att jag är ute i bisarrt god tid (och inte kollar upp evenemanget där det stod när bandet skulle gå på).

börjar bli alltför bekväm med att vara ensam annars?! Gillar att uppleva saker ensam, det blir ofiltrerat på ett annat sätt när en del av hjärnan inte måste fundera på vad personen/personerna i ens sällskap tycker och tänker eller när man slipper prata om upplevelsen efteråt utan kan smälta den i lugn och ro. Går jämt ensam på bio numera t.ex.

jag vet inte, borde skärpa mig och komma ihåg att det är kul med sällskap också. Eller jobba på att bli mer avslappnad med andra. Också ett alternativ.

nå kan tänka mig att gå ensam på konsert igen.

nu gör jag pommes och tittar på Ett fall för Frost (sjukt läskigt?? ville egentligen ha mys). det är kontrasterna i livet som gör det (SKOJA).

LUCIA

Jag är ledsen mycket nu. Inte jämt men ofta. På kvällarna försöker jag sätta på något på tv:n som ska muntra upp mig men det hjälper inte. Lägger mig i sängen och sover, stirrar i taket, dagdrömmer. Vill mest bara att tiden ska gå fort till jul och jag får åka till min syster. Tre barn och ständigt sällskap hjälper bra mot nedstämdhet, i alla fall tillfälligt.

vad annars ska man göra? rycka upp sig? hur i så fall? försöker ACCEPTERA livets växlingar och känslorna och sådär som jag ska men ledsamheten försvinner inte. Det blir så allvarligt alltid när jag mår dåligt eller känner mig ensam, "jaha, nu ska det vara såhär". Kan inte se bortom, det går bara inte.

ja herregud synd om mig.

nä.

hållbara julklappar. SÅ TRÖTT PÅ DET. har jag sagt det?! Avskyr när saker säljs in som miljövänliga när det bara handlar om att shoppa shoppa shoppa. Typ värre än när feminismen blev ett sätt att kränga grejer för det är liksom så himla cyniskt!! En influencer ska köpa ett soffbord för 21 000 och pratar om HÅLLBARHET. men fattar hon inte hur sjukt det är?? eller fattar dom inte? fattar dom inte att det hade varit bättre att köpa grejer och hålla käft? Inte få sin lyxkonsumtion att framstå som nån sorts god gärning a la Greta. Hatar det så mkt.

KILLGÄNG PÅ BIO

klockan är mycket och min kvällsmat står på spisen. Tänkte lite att jag faktiskt skulle se en BRA film ikväll för en gångs skull men nä, orkar nog inte nu. Igår såg jag två BRA filmer så det kanske duger?

Uppe på vallmokullen på bio, det var jag och en annan ensam tjej i biosalongen och ett killgäng. Gammal insikt jag vet men killgäng borde inte få gå på bio? Herregud vad de snackade, superhögt genom reklamen och alla trailers och sen när de fortsatte prata med höga röster i början av filmer så hyssjade jag på dem. Då dämpade de sig lite grann som tur var men själva hyssjandet lyckades ändå förstöra lite av min filmupplevelse. Hatar att hyssja. Önskar att jag var en oberörd hyssjare.

Sen gick jag hem och såg Dirty dancing (igen), jesus vad bra den är!!

aja.

ska kanske se sista avsnittet av Jane the virgin istället, har skjutit upp det i evighet, inte av separationsångest utan bara för sista avsnitt alltid är usla. Men det känns feng shui att se klart. Känner mig till exempel inte KLAR med skam för att jag aldrig såg sista avsnittet, sista lilla snutten alltså.

skulle ju egentligen skriva smarta saker i bloggen, utveckla mitt "intellekt" - men har inget atm. Tänker inget. Känner bara. Måste börja tänka. Kanske på jullovet. 

TISDAGEN 10 DECEMBER

sitter ensam på kontoret, en kollega vabbar, den andra är nere i bibblan. Skönt att jobba ensam, kan lajva att jag är en sån som har ett eget kontor (en återkommande dagdröm!!). Hade en hetsig morgon eftersom jag var tvungen att fixa med grejer som min vabbande kollega egentligen skulle ha gjort men fick nån timme för mig själv ändå.

Gjorde tråkiga men nödvändiga saker: statistik och protokoll. Nå, skönt att få göra något rätt så mekaniskt ibland, mitt i alla bokklubbar, tipsrundor, boktips, utvecklingsarbete och så vidare. Kollade igenom katalogen med vårens böcker också, nödvändigt och roligt.

Och nu har jag plötsligt två timmar till förfogande, vad ska jag göra? vad orkar jag göra? Skriva klart protokoll, städa skrivbord i kaos, skicka in statistik (annan statistik än den jag just gjort, mkt statistik blir det!!) och jag vet inte, kanske ska jag unna mig att göra något mer som är roligt (men fortfarande nödvändigt) läsa en bok till exempel?

tänker på hur trött jag är på alla som påpekar att "det är kontrasterna som gör livet roligt". Läser det åtminstone en gång per dag? tycker folk kan sluta med det. menar inte att det inte är sant (vad vet jag mitt liv innehåller väl typ noll kontraster), men vi har hört det nu!! ännu tristare är väl dock tjatet om hållbara julklappar.... vill aldrig mer höra något om hållbara julklappar tack så mycket!

SKAMMEN

Har haft en bra vecka, mycket som har hänt men allt har varit bra. Såg framemot en ensam lugn söndag och bara njuuta av att ha haft en social och bra vecka och få tid att smälta allt.

klipp till söndagseftermiddag

då skammen kom

herreguuuud vad har jag gjort de senaste dagarna? vad har jag sagt? vem har jag varit? varför måste jag vara så jävla jobbig? prata så mycket? Tänker att jag har betett mig som en skådespelerska på scen. Velat göra intryck på människor och därför varit too much och det som förstärker skammen är att jag verkligen verkligen kände mig härlig!! Otroligt självgod.

jaja, skammen går väl över för den här gången!! men kommer nånsin cykeln upphöra som består av HÄRLIGHET -> SKAM -> HYFSAT NORMAL ->  HÄRLIGHET -> SKAM -> HYFSAT NORMAL -> OCH SÅ VIDARE?

VARDAGSLÄNGTAN

På spåret känns avslaget.. eller så är det jag... Jag vet inte. Har haft en konstig vecka på det sättet att det har hänt mycket som inte brukar hända och därför känns allt lite off, även om det bara har varit roliga grejer men tydligen får man inte ens vara glad över roliga grejer för då känns det konstigt och jag längtar efter vanlig vardag.

nä

jag vet inte

Om 1,5 vecka åker jag till Härnösand, då är det jul, jag är ledig i tio dagar. Sen vill jag att allt ska vara som vanligt.

LYCKA

Att vuxna människor är lyckliga tycker jag är oerhört svårt att förstå? Som barn var jag periodvis väldigt lycklig men har nog inte varit det sen jag var tretton? Kan ju känna nånsorts meningsfullhet och såå men det finns alltså vuxna människor som oftast är glada. Hatar att jag vet att det är så. För då skulle jag också kunna vara det ev? Jag skulle kunna vara en av dom!! men om jag inte varit det på 20 år? Jag vet inte, vill tro att det är kört för skönt att kunna förhålla sig till det men är rädd för att det inte är kört. Men huur gör man då.

DÖDEN DÖDEN DÖDEN

Tänker på döden ofta numera. För att jag är gladare än jag var innan. Innan tänkte jag på döden och hade inget emot det men nu har jag det och det är ju bra? Tänker på att jag ska dö i sömnen. Måste alltid se till att det ser ok ut hemma innan jag somnar, inte perfekt, men ok så att jag inte ska behöva skämmas. Och om jag till exempel har lagt menskoppen på handfatet innan jag går hemifrån så tänker jag på att jag kommer dö i en trafikolycka och folk kommer fatta hur äcklig jag är.

vad händer om jag skulle dö plötsligt? vad händer med alla grejer? Det känns fånigt att tänka på men jag tänker på det ofta. Vad händer med allt jag skrivit? vem kommer höra av sig till mina vänner jag har tappat kontakten med? Kommer de få veta? Kommer de komma på begravningen? Och isf hur ska de förklara för min familj att jag inte ville vara vän med dom längre? det kommer bli jättekonstigt? Och alla kommer upptäcka att jag typ inte har några vänner? Det kommer bli jättejobbigt för mina föräldrar.

jag måste bli mer hygienisk och mer populär.

SÅNT SOM HÄNDER

Jag säger att jag är ledsen för att jag inte har kille eller barn och folk reagerar med: "har du testat tinder?!", "du kanske ska fundera på att försöka få barn på egen hand." allt ska fixas, allt ska ingå i en plan till det livet som jag vill ha. Jag säger att jag vill bli författare: "men då måste du gå skrivkurs!!", "skicka in ditt manus!!". Bara gör det!!

Jag vet inte var jag vill bo, vad jag vill göra, jag vet inte. Känns som att det är ingen idé att planera. Orkar inte tänka ut en framtidsplan igen som bara kommer bli fucked igen. Målet var inte att hamna här, i Malmö, i en ensam lägenhet, med en icke-karriär men det gjorde jag. Jag trodde mina val skulle ta mig någon annanstans. Hur mycket jag än väljer så händer ju skit ändå, trots att jag inte har förtjänat det.

och tvärtom. Bra grejer händer mig utan att jag behöver lyfta ett finger. Min syster fick barn, hon valde att få barn, hon bar barnet, hon födde barnet. Och ändå ger barnet mig en teckning och säger: "du kan titta på den här och tänka på att du älskar mig". Det bara hände mig.