dagarna dagarna dagarna

ena dagen glad, ena dagen hoppfull, alla andra dagar stressad. men gud vad mina veckor senaste tiden har färgats av att jag sovit dåligt, varit stressad, eller typ såhär har det sett ut: varenda vardagskväll har varit uppbokad och sen när helgen kommer har jag varit trött, sur, ledsen och haft en jättestökig lägenhet att deala med. 

men efter ikväll är kursen slut och sen en obokad helg och nästa vecka är bara tisdag och torsdag uppbokat, sen är det påsk och sen blir det väl ändå lite lite lugnare.

tyvärr har jag förstört så många roliga saker pga min surhet och trötthet och dåliga humör. imorgon ska jag på escape room med dalby-folket och känner noll pepp whatsoever för allt jag vill är hemma och sova. 

små steg mot framtiden

nästa vecka är det påsk och jag tycker redan livet känns lite lugnare, lite mindre stressigt. tänker på att snart kommer jag ha en extra kväll i veckan att göra vad jag vill på och det kommer göra stor skillnad. 

Kanske är det också att det är bättre balans på jobbet, jag är inte lika stressad över att jag måste hitta på saker att göra. däremot är min flex en mardröm igen... man går tidigare en dag och poff så ligger man tio timmar minus. vad bra verkligen 

lever inte mitt bästa liv sas men inte det sämsta heller. drömmer om ett annat liv, drömmer om att få styra över mig själv men det känns också långt bort? samtidigt jag har bokat tid med studievägledare så gör iaf något. baby steps men framåt kommer man väl oavsett? jag föreställer mig en artikel med mig själv i framtiden, en härlig artikel om någon som har förändrat sitt liv. vad vill jag ska stå i den? var vill jag vara? 

kanske ska skriva en sån artikel bara för att visualisera vad det skulle kunna vara. 

en tid för allt men inte för det jag vill

Igår när det dök upp två pälsängrar i sovrummet fick jag panik, allt kändes bara smutsigt, äckligt och jag som inte orkar städa, inte orkar diska, inte HAR TID. Jag hinner ju inte med något, hinner inte städa, hinner inte träna, hinner inte gå på bio, hinner inte kallbada, hinner inte läsa och hinner inte sova så mycket som jag borde. Hinner jobba, hinner sticka, hinner titta på tv.

Började fundera på hur jag ska lösa det? För jag orkar inte med att det ska vara såhär? Att det ska vara stökigt hemma jämt, att jag inte gör det jag vill göra eller borde göra osv.

Så ok, här är min lösning: efter sömnadskursen är slut, dvs efter påsk, ska jag inte boka upp mig igen en kväll i veckan på något och torsdagskvällar ska jag ägna mig åt att städa inför helgen. 

Var fjärde vecka ska jag inte gå på Allt åt alla-möten utan göra något annat eller bara stanna hemma. 

Ska Sluta Scrolla för tusende gången. :) Men ja? Så mycket onödig tid som går åt.

Vad kan man sen dra ner på? Tv skulle jag väl kunna MEN det är ju också tiden som jag stickar så det gör inte så mkt varken till eller från.  Kanske försöka göra fler privata grejer på jobbet, men vet inte riktigt vad.  Kanske försöka ta en liten stund varje kväll jag är hemma åt att städa och/eller läsa för att få in det också.

Igår när jag väl tog tag i saken hann jag ändå med en del, gick från jobbet 17 och hann ändå med att hämta böcker på bibblan, tvätta, städa och dammsuga i sovrum och hall, diska, ha bokcirkel, och sticka och titta på Pointless. Visserligen på bekostnad av att jag gick och la mig för sent men ändå? Sen kommer jag aldrig orka vara så aktiv alla kvällar men kanske undvika att direkt gå till tv-soffan och ta upp stickningen. 

Borde få mer tid över på det här sättet? Och sen sitter jag konstant och räknar på hur det skulle bli om jag gick ner i tid och jag tror jag skulle kunna få det att funka ekonomiskt!! Eller överleva gör jag såklart men tror också jag skulle kunna lägga undan lite varje månad så att jag kan läsa på heltid sen när jag vill det.

veckan

vad bra det gick att skriva ner vad jag gjorde på dagarna men det var ju så tråkigt :) tänker på hur jag träffar så mkt folk hela tiden: allt åt alla, sömnadskursen, vänner, min bror, kollegor, Axel och så vidare och det är som jag vill ha det men samtidigt längtar jag efter att få vara själv! såklart!! och sen kommer det komma en vecka då jag knappt träffar någon och då kommer jag såklart tycka att jag är världens ensammaste människa. Vad logisk man är.