Jag dog inte inatt, något att vara tacksam över. Däremot vaknade jag upp med huvudvärk och samma domningar jag känt av ett tag. Ringde ändå inte vårdcentralen, varför inte? drar mig för det, vill inte framstå som krävande hypokondriker och är rädd att jag kommer behöva tjata om att få bli undersökt och det orkar jag inte alls. aja.
lite bättre känns det idag. Jag fick min andra dos ikväll. Precis när jag ska gå till bussen börjar regnet ösa ner rejält, precis som den gjorde när jag åkte för att få första dosen. På busshållplatsen på väg dit står samma kille som stod där förra gången, vi åker samma väg till samma vårdcentral, en déjà vu-upplevelse. Sen är jag tvungen att stanna längre på grund av allergin och han åker tidigare. Men vid emporia hoppar han på samma buss igen och hoppar av vid samma busshållplats och sen går vi båda till ica. Hade kunnat vara en gullig meet cute om jag inte envist vägrat titta på honom för att jag kände mig lite generad.
men gullig var han och han vet mitt namn eftersom det ropades upp när han stod bredvid.
köpte lösgodis på ica, gud må mig förlåta och dessutom vågar jag inte gymma på grund av mina *symptom* hälsohösten går sådär....
Min mamma säger att mina *symptom* beror på brist på b12 och nu när jag vet det så kommer jag iaf inte tro att jag kommer dö i sepsis.
vissa dagar är sämre andra bättre men kommer man tycka att det var värt det i slutändan? de dagar man har varit nöjd, korta stunder av eufori och ibland timmar av lycka, kommer de väga upp ångestnätter, vardagens tristess och alla tårar som ingen torkat bort. Jag undrar.
No comments:
Post a Comment