Jag läste igenom delar av bloggen och insåg att jag bara skriver när jag är ledsen, har ett behov av att skriva av mig osv. Klassiskt. Men bestämde mig för att skriva varje dag i en vecka för att kanske nån gång råka skriva när jag också är glad.
Den dagen är inte idag tyvärr.
Har drabbats av en skenande hypokondri som gör mig i det närmaste förlamad, jag gråter och orkar inget. Känner mig sjuk och det kanske kanske jag är? Men mest av allt är jag så vansinnigt rädd för att dö.
Byter ångest mot ångest och tänker på Love och skriver till Love, ett krossat hjärta är ju ändå lättare att hantera än att ständigt känna efter i kroppen, försöka googla diffusa symptom och läsa om massa hemska sjukdomar. Men det hjälper föga för resultatet blir bara att jag har ångest över att dö och över Love.
Lovar mig själv att om jag någonsin blir frisk, eller snarare, känner mig helt frisk mer än några timmar åt gången så ska jag ta vara på livet. Bara det inte visar sig vara någon hemsk sjukdom så ska jag vara glad och tacksam och snäll mot alla. Jag ska tycka om mitt jobb, sluta klaga, börja leva. Om det bara kan gå över.
Gjorde ett självskattningstest på kry som sa åt mig att söka hjälp hos en psykolog hos dom. Så långt har det inte gått att jag kommer göra det men ska ringa vårdcentralen imorgon, antingen kan de kolla upp om jag faktiskt har en sjukdom eller så kanske jag kan få prata med någon.
well, nu har jag skrivit av mig om det här också, oklart om det hjälper? kanske kanske
No comments:
Post a Comment