Igår skulle jag just gå och lägga mig när en vän jag inte haft ett riktigt samtal med på ett tag ringde och vi pratade i en och en halvtimme (obs obs blir irriterad när folk skriver ut typ: "vi surrade i fem timmar" men nu tycker jag att det var relevant att säga det!) (och med folk menar jag underbaraclara).
det var jättefint!! vi pratade om Gud och om livet och om skrivande.
Kände mig styrkt efteråt, stärkt! Och det var ju härligt!
jag är därför, trots trötthet, på förträffligt humör idag! Har latat mig nåt otroligt på jobbet senaste tiden men tänkte idag att jag ju faktiskt har kapacitet för mer än det jag gör Jag kanske BORDE göra mer, för min skull.
Karriär och löneförhöjning har jag struntat i att sträva efter, tror jag inte är typen som kommer bli belönad av chefer? Grundar detta på att jag inte blev utsedd till ledare för en arbetsgrupp. Utan en annan som redan är ledare i massa grupper blev det. Hon är ev bättre än jag?! Men jag hade inte varit såå kass!! Jag är bara inte typen tror jag? Medan hon är väldigt mkt den typen, den typen folk gärna gör till ledare. (blev sårad!! och kände mig förbigången så detta kan ev vara ett försvar mot det)
Jaja, förlåt, lång utvikning.
Är liksom bibliotekarie för att jag tycker det är viktigt, varför inte göra det bästa av det. Utan att helt slita ut mig såklart. Och jobbet blir ju rätt trist när man bara latar sig hela tiden också. Eller jag tror nog att jag tycker det.
Tänker ju inte sluta blogga på arbetstid eller nåt.
Eller betala räkningar, läsa DN, skriva matlistor, chatta, kolla twitter osv.
No comments:
Post a Comment