ETT ANNAT LIV

Förstår inte mitt behov av att följa kvinnor mellan typ 28-40 som har ett fritt och kreativt jobb, ofta äter lunch med sina vänner på stan, har kläder från typ Ganni och Stine Goya (som de unnat sig efter de har varit riktigt duktiga!), åker på weekendresor till Paris (med tåg numera!), skriver "ärligt" om sig själva (handlar dock alltid om att de håller på att bli utmattad eller har PMDS). De köper snittblommor och gillar Svenskt tenn och William Morris. Pratar jättemkt om hållbarhet!! Jämt pratar de om hållbarhet!

Det är liksom både långt ifrån och nära min verklighet? Typ som om att det skulle kunna vara jag.

Jag hade väl kunnat jobba med ngt mer fritt, om jag hade jobbat heltid hade jag haft råd med Ganni, Stine Goye, lunch på stan, snittblommor, Svensk tenn och allt sånt.

Hade väl kunnat jobba så mkt att jag alltid var på gränsen till utmattning. Hur svårt kan det va liksom?

Men jag är verkligen inte dom. Varför vill jag läsa om det?

Fattar verkligen inte.

Vill jag vara dom? Kanske?!