Idiotiska ångest, idiotiska ånger. Varför öppnar jag min dumma lilla käft när jag vet att det bara kommer säga något korkat som jag kommer få ångra. Kan inte fatta att vi IGEN bråkade om vegetarisk mat och att jag IGEN måste säga något dumt. Lovar mig själv dyrt och heligt att hålla käften hädanefter.
Kunde inte sova igår. Låg vaken och vred och vände mig i en känsla av att jag är på väg mot något, en insikt om en dålig sida av mig som jag vill bli av med. Men hur?
Och idag när jag vaknade upp mig kände jag mig fruktansvärt trött, som vanligt, så otroligt less på mitt jobb, som vanligt, och så otroligt fruktansvärt utled på att allt är en kamp hela tiden. En kamp efter att bli en bättre människa, att ha snyggare klädstil, att träffa någon, att hitta ett jobb jag vill ha, att få fler vänner, ha mer rutiner, mer städat hemma, äta nyttigare osv osv osv.
Orkar inte mer.
No comments:
Post a Comment