något är det som har sipprat in i mig, tänker på att det finns en miljon filmer som gestaltar depression som något fysiskt och påtagligt men kommer inte på en enda. jag tänker att jag behöver se något sådant nu, jag behöver något att hålla mig fast vid, en bild, en text, vad som helst.
påminns om dikten av athena farrokhzad som jag läste för några månader sen: hur kan minnet av lycka inte räcka, vad är människan för ett girigt djur, varför skriker hon så fort smaken av socker lämnar tungan, upprepar det gång på gång för mig själv.
och som alltid markus krunegårds rader: jag ser tillbaks på mörka moln som heter ångest, sorg och skam dom kanske krossar mig en dag men tills dess var det jag som vann.
en vän till mig skickar en låt med textraden: whatever you do, don't congratulate yourself too much, or berate yourself either. Your choices are half chance; so are everybody else's. dom textraderna spar jag också att ta fram när de behövs.
hur gör folk som inte lyssnar på musik, inte läser dikter, inte ser filmer, hur hanterar dom livet utan något att hålla fast vid.
No comments:
Post a Comment