Raderade instagram och min mentala hälsa tackade mig.
Typisk helg när det mesta känns botten och man känner att man lika gärna kan jobba och sen på söndag kväll börjar allt känns rätt bra igen och då är det för sent..
Har nån sorts teori att jag behöver de här ensamma, lite halvtråkiga, halvdeppiga helgerna för att, tja, ja, jag behöver vara ensam? Jag behöver det för att komma tillbaka till mig själv, minnas vem jag är, bli kreativ osv. Men samtidigt, jag kanske bara inbillar mig att jag behöver dom för att skyla över det faktum att dom uppstår pga att jag inte har tillräckligt med vänner i Malmö.
Nåja, jag trivs ju i mitt eget sällskap och det är ju också sant att i ensamheten uppstår ofta något, ett lugn, en energi som jag tycker om. Jag vill inte behöva vara rädd för att vara ensam.
No comments:
Post a Comment